Bågtyper
Långbåge
Detta är den mer ”primitiva” formen av bågskytte – här använder man i stort sett samma bågar som under medeltiden, utan några större förändringar, utan sikten eller liknande.
Denna form är mycket mer instinktiv än de andra formerna – då man inte har en skjutskala eller liknande att utgå ifrån, så skjuter man oftast bara på känn, vilket i många fall leder till en lägre träffsäkerhet – men trots det har vi en mängd fruktansvärt duktiga långbågsskyttar, som ofta skjuter poängmässigt jämt med t.ex klassiska skyttar.
Barebow
Klassiskt skytte är den vanligaste klassen man börjar med som ny bågskytt – det skjuts med en båge som kallas recurve, utan hjälp av t.ex sikten och stabilisatorer.
Bågen finns både i metall och trä – träbågarna är lite billigare, och används främst av nya skyttar, medan tävlingsskyttar brukar att ha bågar av metall.
Det här är en stor klass bland ungdomarna, då många börjar skjuta i denna klass innan de hittar till andra stilar och bågar.
Recurve
Fristil, eller olympiskt skytte, skjuts med samma bågar som barebow skytte, men man har stabilisatorer och sikten samt en del andra hjälpmedel, för att öka precisionen i sitt skytte.
Detta är, som namnet olympiskt skytte antyder, den enda formen av bågskytte man tävlar under olympiska mästerskap.
Konkurrensen i denna klass anses vara tung, då man finner de flesta framstående skyttarna här.
Compound
Detta är en relativt ung bågtyp – compounden. Med hjälp av block och taljor, mer eller mindre, så har man minskat belastningen man utsätts för vid fullt uppdrag, och ökat precisionen – samt satt på sikten, stabilisatorer och några andra hjälpmedel, för att öka precisionen ytterligare.
Trots att tävlingsformen bara har funnits i Sverige sedan mitten på 80-talet, är det idag den förmodligen största disciplinen, om man ser till utövarnas antal, men även klass med hög konkurrens, både sett till antal skyttar och poängen de presterar.
Detta är nog den mest materialinriktade disciplinen.
